lifeofsomeone.blo.gg

I dag har jag vart i skolan som varje vardag. Det var ungefär lika roligt som att leva utan musik. Hela vägen hem på bussen satt jag och läste Fanfictions om One Direction och det gör jag typ varje dag på bussen. Det hände inget särskillt i dag mer än att jag och Yvette gick ner på byn. Men det gör vi typ varje dag så det är nog inget särskillt. 

Jag hade spelning i Ludvika och jag blev osams med mamma... Igen. Det värkar som varje gång jag kommer ut från spelningen så blir vi osams. Jag vill inte spela flöjt mer men mamma säger hela tiden att jag ska ge det tid. Men hur mycket tid då? 20 år eller vad? Hon har sagt det sen jag började spela...

Jag förstår inte grejen med det hela, det slutar ju ändå bara med att vi skriker på varandra. Det är som om hon inte lyssnar på ett ända ord jag säger. Det går in genom ena örat och ut genom det andra.

Det är ganska roligt faktiskt för på sista tiden känns det som om alla jag pratar med inte tar mig seriöst.

Det finns också de som jag vet lyssnar på vad jag säger och förstår mig. Det är bara synd att några av de personerna måste bo i typ Usa eller något. Därför är jag tacksam över twitter. Om jag inte hade twitter skulle jag nog känna mig ensamast i världen. Det är konstigt för jag vet att jag inte är ensam det finns alltid någon som jag kan prata med.

Jag tror att alla någon gång har känt sig så.